30 december 2013

DIY Klädhängare... eller hur jag dremlade en halsdukshängare till hallen av gamla galgar

Så var julen förbi och jag måste säga att den var en synnerligen trevlig jul. Besök hos tjocka släkten. God mat. Skratt och samtal långt in på natten. Och sen när vi kom hem .... Dremel®!


Japp, den här helgen har jag faktiskt gjort något jag aldrig gjort tidigare. Jag har dremlat. Eller... ja.... asså jag vet att det rent tekniskt inte finns ett ord som heter dremla. Men jag tycker det borde finnas det.
dremla, v. -de, att utföra blandande arbetsuppgifter med ett Dremel multiverktyg
Klockrent om ni frågar mig. I alla fall... jag är ingen stor byggare. Har alltid hyst en lite för stor respekt för elektriska arbetsmaskiner. De är stora. Och högljudda. Och tunga. Och för mig som har små händer, väldigt klumpiga att hantera. Det var dags att ta itu med det. Och vad kan då vara bättre en Dremel?

Bakgrunden
Vi har en hall. Som de allra flesta har. En hall som är ständigt överbelamrad med jackor, vantar, mina halsdukar, mössor, skor, väskor, mina halsdukar, kompisars kläder, kassar till återvinningen, mina halsdukar, reflexer, andras ... och mina halsdukar och allt det där andra som alltid landar i hallen. Det här behövdes ta itu med. Det behövs krokar. Och hängare. Och det behövdes nu.

Efter att han tonåringen, eller Långskånken som vi oxå kallar honom, flyttade upp till Stockholm, så översvämmades plötsligt huset av galgar. Vilket på det stora hela var väldigt mystiskt, eftersom hans kläder aldrig verkade hänga på nämnda galgar. De låg oftast på golvet. I högar. På andra högar. Som låg på andra högar av sedan länge glömda plagg. (Ett normalt tonårsbeteende har jag förstått.) Så rent praktiskt borde vi ju redan haft tillgång till de där galgarna eftersom de inte var upptagna med några kläder. Men det hade vi inte förrän efter pojkens flytt då vi helt plötsligt översvämmades av galgar. Som jag sa, det är väldigt mystiskt det där. Hur som helst, det är här Dremel® kommer in. De hade ett pyssel som verkade som klippt och skuret för vår hall. Extra hängare PLUS att jag blir av med lite galgar. Jag sa att vi har väldigt många galgar, va?

Så, efter att ha funderat i ungefär tre nanosekunder studsade jag upp och plockade ihop några galgar. (Det gick fort.) Men, jag insåg att alla hade den här skåran på ovansidan. För att kläderna ska ha något att "bita" i lixom. Och stanna kvar på galgen.



På det hela taget väldigt praktiskt när det ska hänga kläder på galgen på ett vanligt sätt. Men inte när man ska göra en klädhängare av den. Det är lite paradoxalt det där. Men så är det. I ALLA FALL - den lilla biten med skåra måste bort. Entré Dremel® DSM20.

Som jag sa tidigare, jag har små händer. Och elektriska verktyg är tunga. Så även den här Dremel sågen, så jag var lite orolig. Eller... tung och tung. Men den väger lite. Och tunga saker i små händer blir lixom extra jobbigt. Och svårt. Och läskigt. För det känns inte som om man har någon kontroll. Fast, det hade jag inte behövt vara. Orolig alltså. Först och främst, hur enkelt kan det vara att för en människa med noll intresse av elektriska verktyg och sålunda extremt begränsad erfarenhet av desamma, att sätta i en sågklinga?

VÄLDIGT enkelt, kan jag avslöja. Det var lixom som om du ska börja arbeta i ett helt nytt datorsystem och upptäcker att det är helt Windowsbaserat och att saker och ting är exakt där man kan förvänta sig att de är. ANVÄNDARVÄNLIGT helt enkelt! Tack för det Dremel. 

Så jag slipade lite. Ritade lite. Sågade lite.

  

   
Jag kan ju erkänna att jag tvekade lite innan jag började såga. Det var ju läskigt, ju! Sågen var högljudd. Och riste till när jag startade den. Och sa jag att den var högljudd? Men oj vad lätt det var att såga. Jag inte bara sågade igenom galgen. Jag sågade även RAKT. Vilket betyder att jag hade kontroll. Trots små händer och tungt verktyg. Jag fattar att vissa av er mer erfarna snickare nu skakar på huvudet och tänker "Jisses!". Jag fattar. Men jag har inte gjort det här tidigare så jag tycker det är rätt ballt. Så det så.

Nu skulle ju de här galgarna sågas av på andra sidan oxå, så jag kunde skruva fast dem i ett bakstycke. Och vet ni! Det gick precis lika enkelt att såga där med. Jag ritade upp galgen på ett papper och markerat med ett streck var jag skulle såga av, så var det sen enkelt att föra över såglinjen på de övriga galgarna och kapa dem så att alla blev lika. Som en mall lixom.

OBS! Ser ni att jag börjar använda branschspråk nu? Jag kapar. Jag sågar inte längre. Jag menar... jag började ju bli van. *host host*



Bakstycket gjorde jag av en gammal säng. Eller ... näe. Asså ... jag slaktade inte en säng för att göra den här hängaren. Det hade ju varit konstigt på riktigt. Det är en säng vi slaktade för länge sen. Och fortfarande har udda brädor kvar av. Eftersom det är en gammal IKEA säng så var det diverse blandande hål för diverse blandade skruvar på kortändarna så min sprojlans nya såg fick kapa lite till. Sen slipade jag bara av träet lite.
Och nu ska ni få ett hot inside-tips - rita streck vart ni ska såga kapa på både fram- och baksidan. Det blir verkligen mycket enklare när man ska såga från andra hållet (eftersom Dremeln inte nådde hela vägen igenom min bräda) än att hålla på och ögonmåtta och chansa att "jo, men nu kommer de nog i linje". Nu säger jag ju inte att jag fick kapa bakstycket två gånger för att jag bara ritat på ena sidan eller.... jo... det fick jag. *hänger med huvudet* 

Ok.... då var galgarna och bakstycke kapade till önskade längder och former. Men sen då? Inte sjutton tänker jag sätta upp en träfärgad hängare i hallen. Nope. Ain't gonna happen. Alltså måste jag måla. Och då måste jag slipa. Och jag h-a-t-a-r att slipa. Som tur var så var det bara ett tunt lager lack på galgarna så det gick fort. Phew... ibland har man röta, lixom.

Efter sågn.... kapning och slipning var det dags för hålning. Eller... att borra som proffsen säger. ;) Jag markerade vart jag ville ha mina skruvhål, två per galge, och hålade borrade sen med min Dremel® 8100. Oooohhh..... vad enkelt det var. Och var tyst den var. Jättetyst. Och lätt. Och smidigt. Och väldigt bra för små händer. Sånt gillar jag. Jag försänkte borrhålen lite oxå, men det glömde jag ta bild på. Så det får ni fantisera själva hur det såg ut.

Till sist strök jag högblank vit färg på både bakstycke och galgar och väntade på att färgen skulle torka.

  


Galgarna fick hänga i matrumslampan och torka. Såna saker är helt normala i det här hushållet.
- Ja, hon hittar ju på rätt så mycket, som Älsklingen säger.


Medans allt torkade passade jag på att kolla lite i bruksanvisningen som följde med verktygen. Först var det en himla massa varningar hit och dit men sen kom det lite tips om vad man kunde göra med de. Men asså.... det skulle krävas ett månads blogginlägg för att täcka allt det där, så jag sätter Älsklingen på att kolla på DVD:n som oxå följde med verktygen, osså får han tala om de coola grejjorna för mig. Vi gör ofta så. Jag köper något kul. Han läser bruksanvisningen. Sen frågar jag om man kan gör si eller så med prylen jag köpte osså säger  han ja. Oftast. Säger han nej blir jag lite purken och då brukar han hitta på något smart sätt att fixa det ändå. HAN ÄR SÅ BRA, min Älskling.

När allt torkat skruvade jag bara ihop delarna. Och för enkelhetens skulle hade jag gjort små borrhål även i galgarna. Så att det blev rakt när jag skruvade ihop allt.



Så... nu kan jag ÄNTLIGEN hänga upp mina halsdukar. Hittills har de legat i korgar. Eller, tanken var att de skulle ligga i korgarna men i ärlighetens namn så rann de mest ut över kanten på korgarna och ut på bänken. Jag har nämligen ganska många halsdukar. Så det blev trång i korgarna. Därav överrinnandet.




Kan oxå säga att efter att jag har hängt upp alla mina halsdukar så ser man inte klädhängaren längre. Tee-hee.... Jag har nästan lika många halsdukar som vi har galgar tror jag. Det betyder att jag har en jäkla massa halsdukar.

Jag skulle kanske inte rekommendera den här typen av hängare till tjocka vinterjackor, tror att det blir för tungt. Men till halsdukar, tunna sommarjackor, kepsar, paraplyer och andra småsaker funkar den utmärkt.

Och sen är det ju väldigt bra att bli av med lite galgar. Om man har många.

Det har vi.

Fortfarande.


/ak




Det här inlägget är gjort i samarbete med Dremel®. 
Jag har mottagit verktyg för att kunna testa dem, men jag vill poängtera att mina åsikter är mina egna och ingen annans. Jag har inte blivit påverkad att tycka någonting och jag står för vartenda ord. 





19 december 2013

Jag har använt aluminiumfolie fel i hela mitt liv

Jag hade tänkt att prata om något annat idag, men det kan vänta. För idag lärde jag mig något nytt. Något fantastiskt. Jag lärde mig att jag har använt aluminiumfolie på fel sätt i hela mitt liv. Japp. Så är det. Ja... ok, det är väl inte så fantastiskt i sig, att lära sig att man gör fel, men jag lärde mig oxå hur jag ska göra för att göra det på rätt sätt.



Jajaja...jag kan höra er nu. "HUR kan man använda folie på fel sätt. Är hon korkad eller?" Och jaa... det kanske jag är, men jag törs lova att många av er kommer att få en "slap-my-forehead-and-call-me-stupid" känsla när jag berättar det här. Jag fick det garanterat. För felet vi gjort (observera gjort i imperfekt, för nu kommer vi aldrig göra det igen eller hur ;) är simpelt. Men så FRUKTANSVÄRT irriterande. Och lösningen?

Så. Löjligt. Enkel.

Egentligen så är det väl inte själva användningsområdet jag har gjort fel med. Det är mer ett.....  handhavandefel. Och nu när vi kommer in i en av högsäsongerna för aluminium- och plastfolie så känns det som om det här faktiskt skulle kunna hjälpa er att göra er julhelg lite, lite ... stillsammare. I alla fall med färre vansinnesutbrott för att saker och ting jävlas med dig. ;)

Så, varsågoda. Titta på den här videon från Crazy Russian Hacker och få era liv förändrade. Jag VET att ni kommer att gilla det.




Och när vi ändå har foliefrågan uppe - NEJ... det har ingen betydelse vilken sida av folien man använder. Jag har själv varit i Skultunafabriken, tittat på tillverkningen och frågat produktionsansvarig om just det. Den matta och blanka sidan är en rent produktionstekniskt bieffekt från när metallen valsas. Men det har ingen som helst betydelse för användningen. Så enkelt var det med det.

Osså glömmer du inte att sopsortera använd aluminiumfolie som metall. Eller hur? ;)


/ak


16 december 2013

Julgranen anno 2013

Vi hade tänkt att vi skulle ha en mindre gran i år. 

Det gick sådär. 


Vi åkte till vårt vanliga ställe (där vid macken) där de alltid har nyfällda, vackra granar. Jag svär på att alla var lika fina så det var bara storleken som vi tvekade på. Vi skulle ju ha en mindre. Tio minuter senare åkte vi hem med den här... lilla.




Först upp med ljusen. Ska jag vara ärlig, så hade jag nöjt mig så här. Jag är inne på enkla saker i år och om det bara hade varit upp till mig, så hade jag kanske inte hängt upp några saker alls i granen. Men, lilla Fröken har ju en och annan sak att säga till om så det var bara att fortsätta.




Vi har som tradition in min släkt, att ha små lyktor på julgransljusen. Alla i vår familj har en uppsättning som jag och min far gjorde för många, många år sen. Det första setet kommer från min mammas föräldrahem. Morfar köpte de i en kiosk på Tomtebogatan i Stockholm, inte långt ifrån där de bodde.

Och de här lyktorna måste vara med. De måste. Det är tradition. Fast ska jag vara ärlig, så tvekade jag lite ändå. Hade vi struntat helt i kulor och annat hade jag kanske skippat de, men nu fick de komma med. Trots att de har "fel" färg. ;) Jag får nog ta och göra en uppsättning i silver och vitt oxå. (Fast nästa år är jag väl inne på svulstigt och mycket och guld och glitter igen. LOL)




Men jag stoppade vid girlanger. Bara kulor. I rött, vitt och silver. (Ok, och några röda med lite guldglitter på.) Och rött kastglitter. Inte ens den guldfärgade spiran kom upp. Och för mig räcker det här bra.












Det blir nog jul i år oxå. Tror ni inte? ;)

Har ni klätt er gran ännu? Och har ni några traditioner runt den som inte får brytas?


/ak



15 december 2013

TipsLördag - Rädda dina brända pepparkakor

Ok ok ... jag vet. Idag är det inte lördag. Det är söndag. Men igår var vi iväg och handlade och fixade gran och höll på så att... tjaa..... det blev ingen bloggpost. Sånt är livet. Men den kommer idag istället. Klagomål får du ta upp med blogg-admin som håller öppet var fjärde tisdag, kl. 02.42-02.45.


Sååå.... pepparkakor. Dessa små läckra små godsaker som genom att vara några sekunder för länge inne i ugnen förvandlas till kolsvarta, hemska tingestar. Det går blixtsnabbt. Fruktansvärt snabbt. Du drar ut plåten, konstaterar att njaa.... lite mer färg behöver de nog och skjuter in de i hettan igen. Du räknar, en Mississippi, två Mississippi, tre Mississippi drar ut plåten igen och möts av ödeläggelse. Du ser något som vittnar om en brutal skövling av svarta döden. En utplåning av bibliska mått har drabbat dina noga utskurna pepparkaksgrisar och stjärnor. Dina stackars pepparkaksgummor och gubbar ligger där, döda.  Mördade av din oförmåga att säga Mississippi snabbare.


Eller... näe, SÅ dramatiskt är det ju inte. Det är ju bara en bränd plåt med pepparkakor. Men erkänn, i några nano-sekunder, precis när du drar ut plåten och ser skövlingen, så far de där mörka känslorna genom huvud och kropp på dig. Det är lätt i de stunderna att känna att man ger upp. Att kasta in handduken och tänka att hädanefter blir det bara färdigköpta pepparkakor i det här huset.

MEN, hav förtröstan! Här kommer en litet, enkelt knep som kan få dig att nästa gång du bränner en plåt, tänka positiva tankar, istället för mörker, smärta, DÖD!!!

Här kommer det: 

Be dina barn - om du har några, annars får du göra det själv eller låna några kids som kan hjälpa dig - att fylla de brända styggelserna med kristyr. Låt de torka och limma sen upp de med smältlim på fina band och häng upp i köksfönstret.


TAAAA-DAAAAAA.......

Varsågod.


/ak



12 december 2013

DIY Hemmagjord Baileys

HO HO HO.... Hemmagjord Baileys. Smaka på det du. 
Hemmagjord Baileys. 



Mjuk och len Baileys. Mjuk och len och god och-stark-så-sockorna-trillar-av Baileys. Perfekt att värma upp sig med så här års när glöggen står en upp i halsen. Men man vill ha något gott. Och sött. Och starkt.




~ Den är som en lyxig chokladpralin i dryckesform.
~ Den funkar sommar som vinter.
~ Den är len som silke och sammet. Tillsammans. När jag tänker efter... det är lite som att dricka silke och sammet. Minus ev. tygludd såklart.
~ Den är god efter maten.
~ Eller före maten.
~ Eller när som helst. Utan mat. Fasiken, den är god halsad direkt ur flaskan!
~ Den är god till kaffet.
~ Och i kaffet.
~ Den lugnar stressade nerver. Speciellt stressade julnerver. När det är trängsel och långa köer och samma, gamla, infernaliska julmusik i alla butiker. Hela. Tiden. ÅK HEM, istället. Sätt på egen mysig julmusik. Häll upp ett glas hemmagjord Baileys... och slappna av.

Jag kan fortsätta, men vi hoppar direkt till receptet. Eller vad säger du?

 



Du behöver:
  • 4 dl vodka
  • 1 burk söt kondenserad mjölk (ca. 400gr)
  • 2,5 dl vispgrädde 
  • 2 dl 3% mjölk 
  • 2 msk chokladsås av bra kvalitet. Den ska var mörk och riktigt chokladig. 

Gör så här:
  • Häll alla ingredienser i en skål.
  • Blanda väl. 
  • Njut.
Förvara i kylskåp. Den bör hålla lika länge som bäst-före-datumet på grädden. (Hehehe... som om hållbarheten skulle vara ett problem.) Det går även att använda kaffegrädde om du vill spara lite kalorier. Men ärligt.... det skulle aldrig jag göra. Det där skrev jag bara för att det stod i receptet att man kunde göra det. ;) 

Varning: Drick långsamt. Överintag kan resultera i blossande kinder, vinglig gång samt överdrivet högt skrattande åt inte så särskilt roliga skämt. Samt suddig syn. Se exempel nedan.



Jag har hört rykten om att man istället för vodka kan använda whiskey. *svimmar* Måste. Prova. Det. Snart.


/ak

9 december 2013

DIY Gör om en gammal julegran


Ibland får man idéer. Riktigt, riktigt bra idéer. 



Ser du den gröna granen där uppe till vänster? *pekar* Har du en sån? Jag misstänker att de finns i väldigt många svenska hem. Själv har jag haft min i en herre-jösses-massa år och använt den ...åhhh... säkert hela 2 gånger. Max. Inte 17 vågar jag sätta små, små juleljus som brinner ner snabbare än man hinner säga "ring brandkåren" i en gran gjord av knastertorrt trä! Näe.... den har inte varit något annat än minnen av en svunnen tid och varje år har jag tagit upp den ur jullådorna, tittat på den och sen lagt ner den igen.

I år, när vi plockade upp jullådorna märkte vi att vi hade fått mögel i en papplåda. Det var väldigt trist, för det var i den lådan jag hade många gamla, ärvda saker. Gamla halmbockar, tygtomtar och sånt. Lite typiskt oxå, eftersom alla de andra sakerna ligger i stora plastlådor. För att hålla fukten ute. Jättebra för glaskulor och sånt. *rullar med ögonen* Så, i den enda papplådan vi hade kvar, låg sakerna som verkligen skulle ha mått bra av att lagras i en plastlåda. Och näe, jag kan inte förklara hur det blev så. I alla fall - efter noggranna inspektioner så kände jag att prylarna inte skulle gå och rädda. De höll på att falla sönder i sina beståndsdelar och luktade riktigt otäckt.

I lådan låg även den här brandrisken till gran. Fortfarande i prima skick. Inte minsta tillstymmelse till mögel. Knastertorr. Så att den brinner upp snabbt och bra, ni vet. Eftersom jag - förutom de där eventuella två gångerna jag nämnde - aldrig använder den, inte ens för prydnad utan tända ljus, gick Älsklingen så långt som att fråga om jag verkligen skulle ha den kvar. Efter en viss tvekan - jag har ju ändå haft den JÄTTElänge - så sa jag, näe.... jag ska inte ha den kvar. Och Älsklingen pulade ner den i sopsäcken med de andra sakerna från papplådan och ställde den i källaren.



24 timmar senare gick jag ner och plockade upp den ur sopsäcken igen.
För jag fick en idé. En ganska bra idé tycker jag själv. 





Jag spraymålade hela granen matt vit. Och sen limmade jag små, små kottar jag plockat tidigare i höstas, på ljuskopparna och helt plötsligt blev det en gran jag mycket väl vill använda.




Först hade jag tänkt att den skulle bo på skänken på verandan men... näe.... den får bo inne. Under snöfallet. Tillsammans med de andra granarna och mina två träälgar.




Och Älsklingen... jodå, han tittade lite på mig och höjde frågande ett ögonbryn, när han såg att jag släpade upp granen igen. Men han har en ängels tålamod med alla mina hyss, den mannen. ;)


/ak








7 december 2013

Första snön

Så kom den då, snön. Det var stormen Sven som levererade den. Efter ett par dagar frenetiskt blåsande lugnade det äntligen ner sig idag och solen kom fram. Då passade vi på att gå ut ett tag. Helt otroligt så hade Miscantusens vippor klarat sig galant och de stod rakryggade i vintersolen, som för att säga "Ha, var det allt du hade, Svempa?"



  


Någon annan som var glad, och kanske då mest för snön, var Lilla Fröken. Hon lyckades köra några varv med snow racern (ja, vi har faktiskt en alldeles egen pulkabacke på tomten ;) och börja bygga ett snöfort innan det var dags att gå in och dricka varm choklad. 






Någon annan som däremot var måttligt imponerad, var Sputnik. Han har legat inne och trynat ända sen Sven kom och hälsade på och tyckte väl oxå att det var dags att gå ut en sväng. Och lufta svansen lixom. Och så ligger det sånt där vitt otäckt på marken. Sjuttsingen oxå.


Själv är jag mest glad över att det slutat blåsa. Jag fick springa runt och hämta krukor och tallgrenar som jag haft på verandan runt hela huset. Fast det var ganska mysigt i solen. Man saknar henne, Solen, när hon inte är här så mycket. 

Blåste det mycket hos er? Och överlevde trädgården i så fall?

/ak



5 december 2013

Nedladdningsbara juletiketter med dalahästar

Det går fort nu. Och mitt upp i allt så ska man inte bara komma ihåg vad man ska köpa eller göra i julklapp till alla, man ska komma ihåg papper, snören och min akilleshäl.... etiketter. Jag. Glömmer. Alltid. Juletiketter. Om du är som jag, så kan jag faktiskt hjälpa till. 



Etiketter i form av en julkula med dalahästar? Kan det vara något? Det är ju bara ett förslag, men OM det är så, att det är precis det du letar efter så har du kommit till rätt ställe. Jag spenderar väl lite för mycket tid vid datorn men... det är ju kul att kunna göra sina egna grejer. Och ännu roligare att kunna dela med sig.


 


Som med de här nedladdningsbara pdf.erna, till exempel i fem olika färger. Nu vet vi ju att de "riktiga" julfärgerna är vitt, rött, grönt och grått ;) men jag slängde med en mörkblå och en mintfärgad oxå. Bara för att, lixom.



 

Det finns sex etiketter på varje ark och du kan printa precis hur många du vill. Klipp bara ut julkulorna och skriv vad du vill på den blanka baksidan. Eller gör som jag - använd en zig-zag sax och klipp ut en rundel som du limmar fast och skriv på den. Det är himla praktiskt om man har en tendens att skriva fel. Som jag. Då kan man bara göra en ny lapp och limma på. Man får inte vara dum, vettu.


 ♥   Varsågod   ♥
Fem färger, fem nerladdningsbara pdf.er.
Klicka bara på den eller de färger du vill ha - blå, mint, grå, grön eller röd.


     


Men glöm nu inte att det är inte julklapparna som är det viktigaste. Det är att vara tillsammans.


/ak






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...