26 september 2013

Att sätta mål

Varför känns det som om vissa människor alltid vinner? De hittar alltid de roliga jobben. De har alltid massor med pengar kvar mitt i månaden och kan köpa vad de vill. Varför flyter vissa fram genom livet på en räkmacka?

Jag har varit på en föreläsning. Om mål. Vad är ett mål? Hur sätter man upp mål? Det var oerhört intressant och givande. Och Ola Wallström från Mera Mål AB, lyckades skaka om det jag trodde jag visste om mål. Ni vet, de ska vara realistiska, tidsatta, mätbara etc. Eftersom jag uppenbarligen inte köper den inställningen och hittills har sugit på att sätta mål och resultaten har blivit därefter, så kanske det är dags att tänka på nytt sätt?

Enligt Ola så är skillnaden mellan "vinnare" och "förlorare" en enda sak. Attityden. Och attityd är en mix av tankar, känslor och handling. När de tre arbetar tillsammans har du en bra attityd och får oxå bra resultat. Ola förklarade det naturligtvis mycket mer ingående och tydligt, men i korthet kan man väl säga att det handlar om att tänka nya tankar för att få nya resultat. Typ så här:

Bild och text är av mig, men de är baserade/kopierade från det
Ola (föreläsaren) visade.

Låter ju enkelt, eller hur? Men människan är vanedjur och vi följer helst gamla invanda hjulspår. Tänk själv när du är ute med bilen och det har kommit blötsnö, folk har kört och lämnat djupa fåror i snön.... och sen fryser det på. När man själv kommer körande så håller man sig så ju mycket det går i de uppkörda spåren för så fort man går utanför spåren, så skakar hela bilen och det gör nästan ont i själen när man hör hur bilen låter. Tänk om bilen går sönder? Ska den låta så där? Näe, jag går ner i spåren igen. Men.... om hjulspåren inte går dit du vill, så måste du ju ta dig upp från spåren. Annars får du gilla läget när du kommer till affären istället för till jobbet där chefen står och väntar. Dvs, om dina gamla tankebanor inte ger dig de resultat du vill ha, så måste du byta tankebanor. Att skylla på omgivning, chefer, kollegor, konjunkturer ... hjulspår duger lixom inte. DU har ansvaret för DITT resultat.

Så, tänka nya tankar för att få nya resultat. Och då måste man ju börja med vad man vill. Vad VILL jag göra? Nu har jag tur eftersom jag har gått Kompetensinventeringen på TRR och jag har fått en bild av vad jag vill göra. Och jag vill tillbaka till marknad. Det är där jag trivts bäst under åren och jag anser att jag har en hel del att bidra med.

  • Erfarenhet
  • Jag är duktig på att kommunicera med människor i olika situationer
  • Kreativitet
  • Lagspelare
  • Kan och vågar ta beslut
  • Sunt förnuft
Så, mitt mål? Det är inte riktigt färdigformulerat ännu, men ett nytt arbete på en marknadsavdelning ingår definitivt. När målet är satt och beslutet har fattats att nå målet... då börjar det riktiga arbetet - att nå målet. Kanske det visar sig att jag måste tillbaka till skolbänken? Jag vet inte. Men jag håller dörrarna öppna.


/anna-karin
Till min LinkedIn sida


UPPDATERING 2015-04-12
Det tog tid. Lång tid. Men gissa vad. I morgon måndag, börjar jag på mitt nya jobb. På Karlskronahems marknadsavdelning / kundtjänst. Där jag kommer att arbeta som Kundvärd och möta nya hyresgäster. Jag kommer att hålla informationsmöten, visa lediga lägenheter och mycket annat. Det är en helt ny tjänst så arbetsbeskrivningen är inte helt satt ännu. 

Jag = en väldigt glad Anna-Karin


25 september 2013

Vår trädgård Etage 2 - vardagsrummet

Ca 1600 kvm i tre etage, i Nättraby, 8 km väster om Karlskrona, Blekinge. Hus och tomt är från 1961 och vi har bott här sedan 2005, då vi flyttade ner från Stockholm. Vår tomt kan väl sammanfattas med ordet "backe" egentligen. Ingenting ligger i våg lixom. Det är små backar och trappor och slänter. Ö-v-e-r-a-l-l-t. Det är jobbigt. Väldigt jobbigt. 
Men att komma från en zon 3 trädgård, till en zon 1 trädgård är ju lite av en fröjd för en trädgårdsmänniska. En ynnest! Även om det är en backig trädgård. Tror man. Det är innan man inser att även om perener och grönsaker och ettåringar växer bra... så växer ogräset ÄNNU bättre. Vi var inte beredda på det. Vi kom hopplöst efter från start. Vi är fortfarande inte ikapp. I den här backiga trädgården så måste allt kärras upp och ner. Upp och ner. UPP OCH NER. Det.Är.Jobbigt.
Sen kan man ju fråga sig varför inget har hänt i trädgården. Vi har ju trots allt bott här en del år. Tjaaaa.... man måste ju fundera. Och planera. Och drömma. Och kanske planera lite till. Ta ett glas vin. Och drömma. Sen drev jag eget företag ett år och då blev verkligen inget gjort. 
(Det var för övrigt det år jag började med avel och försäljning av dammråttor. Det gick sådär.) 

* * * * *

Etage 2 - vardagsrummet
Poolhäng i hetta.

Här står huset. Bakvänt. Framsidan på huset står mot baksidan på tomten. Men det är bra. För då har vi altanen mot fina utsikten i söder-västerläge. Och poolen. Där blir det stekhett och då har vi poolhäng. Hela sommaren. Vi har kommit på att vi inte gärna åker bort länge på semestern. Vi bor ju lixom mitt i semestern. Så bra poolhäng har vi.

Poolhäng i solnedgång


Än så länge finns det en gräsplätt oxå. Men inte så länge till. Det ska bli mer altan. Med eldplats. Och matbord. Och segel över som solskydd. Växtligheten består av gräs i krukor än så länge. Och ett par Cordyline. Tills verandan är klar. Då ska jag ta tag i det mer på riktigt. Jag ser... bambu. Klematis. Miscanthus. Hasselört. Daggkåpa. Äsch... mina favoriter helt enkelt. Tänk om jag kunde ordna en skuggig hörna oxå? Då ska jag ha Parasollblad, Astilboides tabularis, där. Jag hade en planta som jag drog upp från frö med mig från Stockholm, men... det blev för soligt för den. Osså slarvade jag kanske med vattningen. *host host* Så den dog. Det tycker jag var ofantligt trist.

Gaveln på huset står mot söder. Förra ägarna hade en trist rabatt där. Med en modern klätterros. Som blommat med EN ful blomma en gång. På 7år. En pion. Som blommat med EN fin blomma en gång. På 7år. Med gullris. Som blommade varenda år men som nu är bortryckta. Och - ursäkta min Franska som man säger - en helvetes-jävla massa blå blommor som skulle kunna vara Scilla, men som jag tror är något annat. Som.Vägrar.Dö. De är väl fina så länge de blommar. Men sen står
Gavelrabatten. Och bry er inte om
gången. Och gräset mellan
plattorna. Se se... titta bort.
man där med bladen. Som lägger sig ner som en tjock matta. Och under mattan... där bor sniglarna. MÖRDARSNIGLARNA!!! Om de blå blommorna hade växt i 
gräsmattan hade jag åtminstone kunnat köra över bladen med gräsklipparen. Det är inte lika lätt i en rabatt. Längs en fasad. Med inget annat än en trist ros och en trist pion. 

Under sensommar och höst har jag försökt att vattna upp både ros och pion. Och i vår ska jag gödsla enligt konstens alla regler. Om jag inte får några fler blommor då, då skriker jag. Och svära kommer jag säkert oxå att göra. Och sen kommer jag att gräva upp både ros och pion. Pionen får en ny plats. Det får rosen oxå. På komposten. Jag är faktiskt ingen större rosvän och ska det vara rosor, ska det vara gammaldags rosor. Inte moderna rosor som ser ut som de man köper som bukettrosor i blomaffären. *ryser* F'låt ni som älskar rosor men ... näe, det är inget för mig.  

Men, jag är innerst inne en vänlig själ, så rosen får en chans till. 

I alla fall, rabatten är kvar. Men under bearbetning. Scillorna (eller vad det nu är) är under utrotning. Uppvattning av ros och pion har inletts och in har flyttat buxbom, höga gräs, daggkåpor, nävor mm. Det är väl inte den ultimata blandningen men det har blivit något av en mix-rabatt tills vi får mer ordning. Åja, och ölandssten. Vi har ölandssten längs trappan upp från etage 1 så den flyttar jag nu och lägger längs fasaden med hål för plantorna. Tanken är att vi ska bygga en pergola längs med gången och när det är klart blir det en mer genomtänkt plantering. 

Längs med kortsidan så finns en gräsmatta där planen är att VÄXTHUSET ska stå. *flinar och gnuggar händerna* Ett litet problem är pulkabacken. Japp... vi har en alldeles egen pulkabacke! Bra fart får man oxå. Tyvärr vill jag ha mitt växthus precis där och maken har en något avvikande åsikt om vart växthuset bör stå, så...  den diskussion sparar vi ett tag. Eller hur?! ;) 


Häcken mot grannen är... pil. Jamen asså, vad är det för Kalle Anka människor som har planerat den här trädgården en gång i tiden? Va? Pil! Omöjligt att få snyggt. Och snabbt som satan växer de. Lite som björnbär. Undrar om de är släkt med varandra? Men man kan göra roliga saker med pil. Staket. Och kransar. Till exempel. Och b
jörnbär kan man safta och sylta med. Mmmm.... gott.

På framsidan (på huset då... baksidan på tomten... är ni med?) har vi (ett numera tomt *gråter en skvätt*) hönshus, pallkragar för lite grönsaker och .... vänta på det... mer backar!! Fantastiskt va? Det finns i princip två våningar till, när man står här. Eller... platåer, kanske är en bättre beskrivning. Dels den som huset står på sen platå 1 upp bakom hönshuset och platå 2 upp strax norr om platå 1. JAG VET... det är extremt förvirrande. 

Platå 1 använder vi som både picknick och camping område. Jodå, det går jättebra att både picknicka och campa i trädgården. Kolla bara! När vi campade i somras släpade vi ut tre stora resårmadrasser. Och våra egna täcken och kuddar. Och riktiga lakan. 

Man sover väldigt mycket bättre i tält om man sover på en bra madrass med skönt täcke och kudde. Ute i friska luften. Och katten Sputnik höll på att gå ner i brygga av förtjusning. Han kunde både sova i våra sängar OCH hålla koll på reviret utanför samtidigt. Bättre än skivat bröd, lixom. 



När vi picknickar släpar vi upp stora filten. Och kuddar. Och liten korg med fika. Och kanske ett spel. Sen ligger vi och slappar däruppe i ett par timmar. Och blir såsiga. Och dåsiga. Och lyssnar på humlor och fåglar.


Platå 2 använder vi inte alls just nu. Det är ju jättehögt upp dit!! 



/ak

22 september 2013

Skördetid

Ok, jag vet... jag vet. Mycket saft och sylt blir det nu. Vad kan jag säga? Det är skördetid. Hehehe... skördetid. Som om man vore lantbrukare. Och det kanske det är det vi är, vi trädgårdsmänniskor? Lantbrukare. I det lilla. Vi brukar i alla fall jorden. På ett eller annat sätt. Ibland med morötter, ibland med rosor. Det är bra. Vilket som. Och som brukare av jorden så måste man ju få skörda. Ibland med smörstekta morötter till köttet, ibland med doftande rosor på nattduksbordet. Det är oxå bra. Vilket som.

Underbart god sylt till höst och vinter.

Sista tiden har jag skördat äpplen. Och fläderbär. Och björnbär. Och kokat äppeldricka. Och fläderbärssaft. Och nu senast, björnbärssylt. Och saft. Uj uj uj.... den blev god. Tyvärr har jag en familj av stora saftdrickare så den saften kommer inte att räcka länge här hemma. Men, det gör inget. Det är gott så länge det räcker.

Jag har gjort äpplemos oxå. Den blev silkigt len. Och ljuvligt god. Satsen jag gjorde idag slängde jag lite kardemumma i. Den ska jag ha i frukostfilen under höst och vinter. Det är bra. Och JÄTTEgott.

Skördar du oxå? Morötter? Rosor? Fröer? Äpplen? Minnen?


/anna-karin


20 september 2013

Anna-Karins saftmajade äppeldricka

Ok, det är officiellt. Min saftmaja är fantastisk!! Precis så fantastisk som jag hoppades att den skulle vara. Kanske mer! Sitter här och smuttar på min egen äppeldricka. Gjord på egna äpplen, från den egna trädgården och ångad i mitt eget kök. Den är fortfarande lite varm och något så underbart god så att änglarna gråter. *host*

Äppeldricka anno 2013

Och enkelt var det oxå. Löjligt enkelt. Ok, det krävs en saftmaja men du kan säkert hitta en begagnad på loppis. Det gjorde jag. För 80 riksdaler. Jag tyckte det var väldigt överkomligt när en sprojlans ny saftmaja kostar 10-15 ggr mer. Och jag tror helt ärligt inte att en sprojlans ny är 10-15 ggr bättre än min begagnade. Faktiskt. Men det gör man ju som man vill med.

    O-buteljerade äpplen.


Så här gör du
Anna-Karins saftmajade äppeldricka 

Kolla anvisningar för din saftmaja. Annars, fyll upp ordentligt med vatten i den nedersta behållaren och koka upp det. När det stormkokar sänker du värmen något (men det ska fortfarande koka ordentligt) för att få en jämn effekt. OBS!! Kolla av vattenmängden med jämna mellanrum under ångtiden och fyll på om hälften har kokat bort. Jag värmde i vattenkokaren först för att hålla värmen i saftmajan konstant.

Dela under tiden äpplena i mindre bitar och fyll upp fruktkorgen så mycket som möjligt och sätt allt på plats och sätt igång ångningen. Under ångtiden tappade jag ur en liter vid ett par tillfällen och hällde över frukten. Detta för att få ur så mycket smak som möjligt.

Efter 1-1½ timme är drickan klar. Häll upp all dricka i en gryta, koka upp och sockra sen efter tycke och smak. Min blev god med ½ dl socker per liter äppeldricka.

Fyll upp på väl rengjorda och steriliserade glasflaskor. Fyll på så mycket att det rinner över - och inte bara skummet utan även drickan - och sätt sen på korken direkt. Dra åt ordentligt och ställ åt sidan för att svalna av.



Jag ångade rätt mycket äpplen när jag gjorde. (Och jag är inte klar än.) Men två av satserna jag gjorde fick lite kanelsmak. Det gjorde jag genom att låta en kanlestång koka med när jag sockrade drickan. Den låg inte med så länge, men det var tillräckligt för att ge en liten hint om kanel. Den kaneldoftande drickan är godast att dricka varm tycker jag. Med en kanelstång i glaset för doft, smak och dekoration. Jag säger bara: december. Kallt ute. Snön yr. Man kommer hem till julat hus och värmer sig en kopp kaneldoftande äppeldricka. På stereon sjunger Nat King Cole om valnötter som rostas över öppen eld. Och man sätter sig och tittar ut på snön. Och rör långsamt med kanelstången i äppeldrickan. Uj uj uj.... mysfaktorn goes off the charts! Och om man vill kan man nog blanda i lite rom. Eller whiskey. Mmmm........



/ak

18 september 2013

Man lär så länge man lever

På vår tomtgräns växer en buske. Med fina rosa frukter. Den här typen växer även runt om i området där jag bor. När jag går min morgonrunda går jag förbi två ställen där busken - som den är hemma hos oss - växer som stora träd. Första gången jag såg den hemma hos oss tänkte jag Benved. Men sen såg jag de andra. De höga. Träden. Då tänkte jag, näe... inte benved. Sen har jag letat. Och undrat. Och idag bollade jag till slut över frågan till en av trädgårdsgrupperna på Facebook jag är med i.
- Benved, sa någon direkt.
- Näe, sa jag.
- Jo benved, sa en annan.
- Eeehh... sa jag.
- Benved, sa en tredje och tryckte upp en bild i ansiktet på mig.
- Åh fan, sa jag.

Det ÄR en benved. En Euonymus europaeus. Tydligen så kan de i goda lägen bli rätt stora träd. Tänk vad smart jag är som visste om att det var en benved. *host host*

Euonymus europaeus
Euonymus europaeus, öppnad frukt.


Och tänk vad bra det är med trädgårdsgrupper på Facebook. Man poppar ut en fråga och så får man svar på några minuter. Jag är så gammal så jag kommer ihåg hur det var före internet. Under the Dark Ages, alltså. Undrade man över något och ingen i ens närhet visste svaret, så fick man gå till Bonniers Lexikon (i 15 eller 24 band) som fanns i alla svenska hem. (Och tog upp en jäkla plats i bokhyllan, kan jag tillägga.) Och om Bonnier inte visste svaret så fick man komma ihåg frågan till nästa gång man var på biblioteket. Och det gjorde man ju aldrig. Kom ihåg frågan asså. Så man undrar hur många frågor och undringar jag haft under mina unga år, som aldrig fick något svar? All potentiell kunskap man kunde ha förskansat sig.  

Idag räcker det med några klick på tangentbordet och häpp ... så är man lite visare. Helt ärligt - jag tycker det är bättre idag.

Så här säger Wikipedia om benved.

/ak



16 september 2013

Got one!

En höstanemon asså. Har varit på väg och köpa en i... åh... inte så länge. Bara en sisådär 15-18 ÅR! *rullar med ögonen*

I min andra trädgård, hade vi stora, väldigt stora, JÄTTEstora ruggar med höstanemoner längs med infarten. Och det var vidunderligt vackert. Jag bestämde där och då att jag alltid skulle ha en höstanemon i trädgården. Mmmm... och det har jag ju haft. Eller. Vänta. Näe, just det. Det har jag INTE haft. Förräns nu iaf. Ja, rent tekniskt så har jag ju inte det nu heller. Bara en planta i en kruka. På ett bord.

Måste bara bestämma vart hon ska bo, så än så länge så står hon på utebordet. Sixten - den ohygglige växtmarodören - visade ju intresse för henne så platsen måste väljas med omsorg. Osså måste bladen putsas med skoputs. På undersidan. Det tycker han inte om. Moahahaha......

Anemone hupehensis 'Serenade'

Anemone hupehensis 'Serenade'

Aaah.... vacker är hon. I alla fall.

/ak

Inte på topp

Där är jag nu - inte på topp. Kanske efterdyningar från förkylningen? Kanske inte. Kanske "utan-jobb-och-jag-blir-galen-snart" syndrom? Det tär på en att gå hemma hela dagarna. Vill ju jobba!

Och inga höns har jag längre heller. *gråter* Fick klagomål från en ilsken granne. Det är inte kul att bli utskälld som om man varit en olydig 6-åring, när man är 40 år äldre. Men så var det. Hon skrek och gormade om att hönsen varit på hennes tomt, utan att jag fick en chans att säga något, och sen stormade hon iväg. Trist. Men alla andra grannar har sagt hur mysigt de tyckt det har varit när hönsen kom på besök. Så jag får väl leva på det. *suckar* Efter mycket dividerande hit och dit bestämde jag tillslut att sälja hönsen. Annars skulle jag bli tvungen att ha de instängda i hönsgården hela dagen. Och det vill jag inte. Jag ville ha frigående höns. Som kom och kollade vad jag gjorde när jag grävde i trädgården. Och som knyckte åt sig en mask eller två. Men med en ilsken granne som hotar så kändes det bättre att sälja. Och de fick komma till bra ställen och till helgen ska vi åka och hälsa på kycklingarna. :)

Hej då Stina. Tack för äggen.

Så, istället jag har pulat lite hemma. Städat lite på framsidan av huset och fixat lite höstfint. Med prydnadskål och aster. Det tyckte Sixten om. För kål är gott om man är en kanin. Då kan prydnadskålen se ut så här. Efter ett par timmar. Halv....lixom.



Det är inte så snyggt. Fast, det funkar ändå. Man kan lixom vända det ätna biten mot väggen... så syns det inte.


 Inte så mycket iaf.



Men det det fick bli en kål till. Den fick en liten bur. Skrynklade hönsnät och la som en ram runt . Hoppas det håller den lilla marodören borta nu bara.




/ak


11 september 2013

9 september 2013

Mera pil

Jag gjorde ju lite pilkransar för ett par dagar sen och fick en kommentar om att man kan göra pilstaket. Jag hade ju gått och grunnat på det men lixom inte... kommit te, som man säger. Men sen när jag läst kommentaren så tänkte jag att... jamen va tusan. Eftersom vi nu HAR en massa pil så är det ju bara att sätta igång. Blir det inte bra så gör det ju faktiskt ingenting.

Så, idag skred jag till verket och på det hela taget är jag rätt nöjd. Frågan är nu om grenarna som sticker ner i backen tänker slå rot. För det ingår INTE i planen. Jag sprayade de med Hammarlack först. Svart. För jag tycker svart är snyggt. Osså var det det som jag hittade först i källaren. Osså syns svart minst mot jorden. Slår vad om att du inte kan se färgen.



Nu glömde jag ju att plåta medans jag gjorde staketet, men det är verkligen simpelt. Bara fem enkla steg. Jag lovar att du fixar det utan bilder. I allra värsta fall, så kan jag göra ett staket till och ta bilder då.

Hur man gör ett pilstaket
  1. Hitta några rätt kraftiga grenar som ska användas som stående pinnar och rensa dem från blad och smågrenar.
  2. Måla ändarna som ska ner i jorden med Hammarlack. Varför inte i svart? Det är snyggt. Osså syns det inte mot jorden.
  3. Slå ner pinnarna i jorden med ca 30cm mellanrum.
  4. Rensa och klipp till de övriga grenarna och väv grenarna mellan de nerslagna pinnarna.
  5. Klipp av alla ändar så att det blir jämnt.  

Tänk om jag hade hunnit få min nya sekatör oxå. Då hade jag kunnat knipsa av ändarna snyggt, istället för de där fransiga ändarna som är nu. Det är inte snyggt. Men det kommer min nya flashiga sekatör att fixa i ett nafs. När den kommer. Min nya Felco. Essential. 160s. Låter som om man köper en ny bil! Felco är - enligt en i stort sett samstämmig - trädgårdskör, den bästa sekatören. I hela världen. Vi kan lätt snöa in på sånt. Vi trädgårdsmänniskor. Bra verktyg. Iaf, jag har ingen aning om en Felco sekatör är så bra som folk säger. Så jag köpte en lite enklare variant.


Men, jag tappar tråden. Pilstaketet! Den här pilen är färsk. Asså PINfärsk. Så den kommer att torka och krympa lite, men då trycker jag bara ner de liggande pinnarna lite så att det blir tätt igen. Eller.... så är planen iaf. Vi får väl se vad som händer. För OM jag har tur, så kommer det här lilla staketet att hjälpa mig. Hjälpa mig hålla reda på jorden. Ja, asså inte så att jag går och slarvar bort jord. SÅ virrig är jag inte. Men hönorna... de är virriga. Och de gillar att bada. I jord. Och deras favvo-badplats ligger där mellan Miscanthusen och clematisen. Och när de sätter igång så far jorden ut ö-v-e-r-a-l-l-t. Väldigt irriterande. Jag är väl naiv, men lite av alla jordkokor och stenar bör ju i rimlighetens namn stanna kvar i rabatten. Istället för att åka ut på plattorna. Så man måste sopa. 18 gånger om dagen. För det är verkligen inte kul. 


Så nu har jag gjort både kransar och staket av pilen. Men det finns massor av pil kvar. Verkligen... massor. Så om någon har några andra idéer vad man kan göra med pil så är jag idel öron, som man säger. 

Så kom igen gott folk. Pil-idéer önskas. Jag lovar att prova och göra prylarna ni kommer med förslag om. Om det inte är korgar. Jag kan inte göra korgar. 

/anna-karin


8 september 2013

Egentligen borde jag ju hänga tvätten.

Fast... klockan är ju bara halvnio. På morgonen. Ingen jäkel hänger väl tvätt då? Förresten så har jag kaffe kvar. Och inte har jag borstat tänderna heller. Någon *stirrar på dottern* tyckte att jag skulle gå upp redan vid 06.40 imorse. Det tyckte inte jag. Fast 07.10 så var det tydligen slut på vad jag tycker. Då gick vi upp. Och nu sitter jag här. Och funderar på om jag skulle hänga tvätten. Men, ingen jäkel hänger väl tvätten så här tidigt. Eller?


/anna-karin



7 september 2013

Pil. Inte sån man kastar. Sån som växer.

En gång för länge, länge sen när vår trädgård bara var en liten plutt-pluttig jordhög, så bestämdes det att gränsen mot grannen skulle utgöras av en pilhäck.
.
.
.
.
Jo, du hörde rätt. En pilhäck.

Vad som fick dessa dårar att plantera en pilhäck som avgränsning vete 17. Kanske var de självplågare? Kanske var det en djävulsk plan  att plåga alla framtida ägare till huset och trädgården? Kanske var de bara korkade? Oavsett vad, så står vi här nu med en pilhäck. I allt annat än god form. Den spretar. Och den har märkliga stubbar. Och kaprifolen lindar in sig i den. Och det spelar ingen roll hur mycket vi klipper, så växer den snabbare. Så frågan är - vad ska vi göra? Ta bort den, blir ju det naturliga svaret. Jo... men... har du sett min Att göra-lista? Och första inlägget om trädgården? Så, jag måste fråga - vad får dig att tro att jag NÅGONSIN kommer att komma dithän att jag får bort pilhäcken? Självinsikt. Det har jag i alla fall.

Men pil är bra till en del saker. Man kan göra saker av pil. Pilkorgar t.ex. Det kan inte jag göra. Och pilkransar. Det kan jag göra. Så här gör man.

Klipp en massa pil. Gärna från vår pilhäck. I värsta fall får du väl ta från din egen. Fast jag förstår inte varför. Vi har ju massor.




Rensa pilen från blad och grenar.




Leta reda på den längsta och tjockaste pilgrenen du har och sätt händerna längst ner på pilen, där det är som tjockast, med tummarna mot varandra och böj försiktigt. Det gör du för att mjuka upp pilen så att den inte knäcks när du lindar.

Linda försiktigt första grenen och låt den gå omlott lite grann. Var försiktig och håll i grenen hårt. Så att den inte snärtar iväg. Och rappar dig på kinden. Så du måste badda med alsolsprit. Det kan hända. Har jag hört. *host*




Ta en ny pilgren (verkligen, det finns massor med pil hos mig... bara att komma och hämta) och fortsätt linda. Förskjut starten med typ en decimeter eller så.




Ibland Oftast är toppen på grenen väldigt mjuk och kan vara svår att hålla på plats. Då kan man fuska lite och nypa fast den mellan två tjockare grenar. Så här.




Sådär! Tog mig totalt kanske en 30min. Säg en timme med att klippa pilen (som det faktiskt finns väldigt gott om hos mig), prata lite med hönsen som kom och kollade vad jag pysslade med, klippa mer pil, springa efter kaninen Sixten som hamnade under sista pilgrenen och blev rädd så jag måste be om ursäkt (han är lite lättstött), rensa pilgrenarna, börja linda, gå in och och badda alsolsprit på kinden, linda vidare och till sist rensa utstickande bitar.




Typ en sån här liten fjösig topp kan man ju klippa bort. Fast, det kan bli väldigt fint om man lämnar mycket sånt oxå. Medvetet lixom. Ni ska få se längre ner. Just den här kransen ville jag ha lite tjuuusigare sådär. Lite elegantare.




För den ska bo på skänken på verandan. Tillsammans med min ölburksvimpelspelsfågelskrämma, stora lyktan och lite blommor.




Det blir väl snart dags att höstpynta lite mer på verandan. Men inte än. Det är jättevarmt. Asså... vi pratar högsommarvarmt. Som i  linne och shorts. Som i att bada i poolen. Som i .... POOLHÄNG!




Och då känns det faktiskt väldigt fel att höstpynta. 




MEN....
snart är det fakiskt Halloween. Och även om vi inte firar det särskilt mycket i det här huset (till dotterns stora sorg) så är det ju ändå lite kul att spökpynta. Lite. Med pumpor och spindelväv och dödskallar och gravstenar och...... läskiga, döda kransar.

På den här lämnade jag alla blad och hängde upp den på tork. Det är jätteläskig. Eller... näe... det kanske den inte är. Men den ser rätt spöklik ut och kommer att bli perfekt till Halloween. Behöver inte ens bättras på med spindelväv. Det fixar spindlarna själva om kransen får hänga kvar ute. Under tak. Japp... rationalisera. Det är min melodi det.



/ak



5 september 2013

Förtrollad

Jag är helt fascinerad. Förstummad. Förtrollad. Av spindelnät. Med dagg på trådarna. Och daggdroppar som hänger som diamanter och pärlor.







/ak


4 september 2013

3 september 2013

Det är inte mitt fel. Det är glamrockens fel.

Tittar man på min Att göra lista så inser man raskt att något gick väldigt galet under augusti. Eller... väldigt och väldigt? Nu ska vi väl inte bli dramatiska här. Men det blev inte riktigt som tänkt. Det blev inte alls. Lixom.

Och jag skyller det helt och hållet på glamrocken!

Det har varit väldigt varmt. Och torrt. Och gräva nya rabatter är inte kul när det är varmt. Och torrt. Då måste man först vattna jorden så den blir fuktig. Så man kan komma ner med spaden sen. Och man måste vattna mycket. Och så måste man vänta tills vattnet rinner undan. Och sen kan man gräva.

Fast det där vet man ju hur det blir med det. Att vänta är ju så tråkigt. Så man gräver ändå. Lite för tidigt. Så jorden fastnar i stora kokor på spaden. Och så trillar kokorna av innan man hinner flytta spaden till kärran. Så jorden hamnar på backen. Och sen går man i jorden. Och då fastnar jorden under skorna. Och rätt som det är, så raglar man runt som en överförfriskad medlem i ett glamrockband från 70-talet på jättehöga platå-dojjor. Och det är faktiskt VÄLDIGT svårt att trädgårda i platå-dojjor.

Så som ni ser, att min Att göra lista inte helt lever upp till par just nu är verkligen inte mitt fel.
Det är glamrockens fel.

Well, that's my story and I'm sticking to it.


/ak

2 september 2013

Lita på processen

Osså var hon bortrest igen. Till Växjö. Igen. Och till samtal om utveckling. Egenskaper. Insikter. Och om vem jag är. Nu är jag trött. Igen. Behöver smälta alla intryck. Få bearbeta. Och låta processen göra sitt. De gillar att säga så, våra mentorer.
"Det är en process. Lita på processen."
Det gör jag. Litar på processen. Den får mig att ändra och tveka. Lägga till och ta bort. Men rätt som det är så är det något som blir alldeles rätt. Det är lixom ett steg bakåt, två steg framåt. Processen arbetar. Hela tiden. Även när jag glömmer bort. Det är bra.


Veckan som gick var annars - förutom hemläxa - lugn och stillsam. Med långa morgonpromenader. Medans solen försiktigt trevade sig över horisonten.



Med daggvått gräs. Där spindlarna fick sina nät beströdda med pärlor.



Och där änderna fortfarande stod på ett ben med näbben under ena vingen. Och väntade på solen.



Såna morgnar gillar jag. När det är stilla. Och skönt. Och man kan tänka och fundera. Och lita på processen.



/ak


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...