Inte på topp

Där är jag nu - inte på topp. Kanske efterdyningar från förkylningen? Kanske inte. Kanske "utan-jobb-och-jag-blir-galen-snart" syndrom? Det tär på en att gå hemma hela dagarna. Vill ju jobba!

Och inga höns har jag längre heller. *gråter* Fick klagomål från en ilsken granne. Det är inte kul att bli utskälld som om man varit en olydig 6-åring, när man är 40 år äldre. Men så var det. Hon skrek och gormade om att hönsen varit på hennes tomt, utan att jag fick en chans att säga något, och sen stormade hon iväg. Trist. Men alla andra grannar har sagt hur mysigt de tyckt det har varit när hönsen kom på besök. Så jag får väl leva på det. *suckar* Efter mycket dividerande hit och dit bestämde jag tillslut att sälja hönsen. Annars skulle jag bli tvungen att ha de instängda i hönsgården hela dagen. Och det vill jag inte. Jag ville ha frigående höns. Som kom och kollade vad jag gjorde när jag grävde i trädgården. Och som knyckte åt sig en mask eller två. Men med en ilsken granne som hotar så kändes det bättre att sälja. Och de fick komma till bra ställen och till helgen ska vi åka och hälsa på kycklingarna. :)

Hej då Stina. Tack för äggen.

Så, istället jag har pulat lite hemma. Städat lite på framsidan av huset och fixat lite höstfint. Med prydnadskål och aster. Det tyckte Sixten om. För kål är gott om man är en kanin. Då kan prydnadskålen se ut så här. Efter ett par timmar. Halv....lixom.

Det är inte så snyggt. Fast, det funkar ändå. Man kan lixom vända det ätna biten mot väggen... så syns det inte.

 Inte så mycket iaf.

Men det det fick bli en kål till. Den fick en liten bur. Skrynklade hönsnät och la som en ram runt . Hoppas det håller den lilla marodören borta nu bara.

♥

/ak