Tysta bestickslådor

Ibland krävs det inte mycket för att göra en Anna-Karin som jag glad. Tysta bestickslådor, kan till exempel, räcka riktigt långt.


Köket
Vi bor i ett hus från 1961 och köket är lika gammalt. När vi flyttade in var köksluckorna i masurbjörk med mässingshandtag. Gulnad masurbjörk. Med mässingshandtag. Helt släta förvisso och det är ju bra, men kom igen.... masurbjörk. Med mässingshandtag. Det kan väl funka på enstaka detaljer... men ett helt kök!! Jag lackade snabbt om dem glossigt vita och köpte nya moderna handtag. Vi har gjort lite andra saker oxå, men det har bara varit kosmetiska saker och köksskåpen är fortfarande desamma. Dels för att de funkar alldeles utmärkt och dels för att.... eeehhh..... näe, vänta... De funkar utmärkt. Varför byta?

Eftersom det är ett gammalt kök har köksskåpen liiite annorlunda mått mot dagens moderna och vi hade problem med att hitta bra bestickslådor. Det slutade med att Älsklingen snickrade egna. Måttanpassade efter våra bestick. Och platsbyggda. Och jättebra. Men det blir ju onekligen ett visst slammer när besticken dunsar direkt mot lådbotten.

True story - jag har två OCD här i livet, att glas och koppar står i raka rader
i skåpet och att stora skedar och gafflar ligger i givakt i lådan.
Mina dammråttor brukar tycka det är väldigt märkligt. Älsklingen oxå.

I alla fall. I lördags höll Älsklingen på och stökade runt. Han "pysslade" sa han och jag tänkt inte mer på det utan fortsatte med mitt. Efter ett tag så hojtade han i alla fall och undrade om jag kunde hjälpa honom. När jag kom ut i köket bad han mig dra ut bestickslådan. Jag tyckte däremot att han kunde väl dra ut sin låda själv om han behövde något. Och tyckte han verkligen att han skulle ropa ut mig till köket för att jag skulle dra en låda? VAD É DE FRÅGAN OM, egentligen!!??


Samtalet gick ungefär så här:

♥:  Anna-Karin, kan du komma och hjälpa mig?
Jag:  Ja visst, självklart.
♥:  Kan du dra ut bestickslådan?
Jag:  Va?
♥:  Kan du dra ut bestickslådan?
Jag:  Ska jag?
♥:  Ja. Dra ut den bara.
Jag:  Men va fan.... du kan väl dra ut din låda själv?
♥:  Men, dra bara ut lådan nu.
Jag:  Fick du mig att avbryta det jag höll på med för att komma och dra ut en låda åt dig? GJORDE DU DET?  VA?  VA?  VA?
♥:  Jamen gumman jag....
Jag:  Kom inte och gumma mig hit och gumma mig dit.
♥:  Men du ska få se om bara dr....
Jag:  Om jag bara vaddå? Drar ut lådan? Jomen visst, dra ut lådan.....  sjääälvklart kan jag det. Den här? Blir den bra? Ok.... är du beredd? Nu drar ja.....*tystnad* .... Vänta ett tag. Men vad konstigt. Den är ju alldeles tyst. *öppnar och stänger lådan 14 ggr*
Jag:  MEN ÅÅHH..... har du fixat det här? Guuuuuu´va bra du är.

Jag kan - helt ärligt - säga att det är en ren fröjd att öppna vår bestickslåda. Den är tyst. Det är inget besticksslammar. Alls.

Vad gjorde han då? Jo, han ljudisolerade lådan med en gammal skärbräda. Ni vet, en sån där böjlig historia. Han gjorde först mallar i kartong och klippte sen skärbrädan efter mallarna.

Asså min Älskling!!! Är han bra eller är han bra? Nu ska han få ljudisolera ALLA lådorna.

♥
/ak